Jag och min mor diskuterade litteratur vid sjusnåret en onsdagsmorgon när vi med buss var på väg till Stockholm. Det var relativt intressant - jag förde mina favoriter på tal och hon sina.
'Har du läst Doktor Glas?'
'Ja. Det var väl en tjugo år sedan.'
Jag blev plötsligt ganska modfälld. Inte för att jag denna gång inte fick chansen att briljera med att föra ett för henne okänt verk på tal, utan för att jag plötsligt insåg att den inte var menad för mig. Var gång jag läst den har jag oförskämt nog sett den som min. Jag har identifierat mig med protagonisten, njutit av ord och uttryck och intalat mig själv att herr Söderberg skrivit Doktor Glas enbart för mina ögon. Nog för att jag inte blundat för att det trots allt är ett offentligt stycke text, men tanken på att tusen och åter tusen andra människor läst den innan mig sedan releasen 1906 har aldrig tidigare uppenbarat sig. Och tusen och åter tusen människor har förmodligen också på ett eller annat sätt tolkat den på sitt sätt och i och med det tagit den till sin. De ord jag idag finner oerhört tilldragande och specifika har andras ögon redan fått se för flera decennier sedan. Men what if jag vill ha ensamrätt? What if jag inte kan acceptera att den redan är läst av andra? Skoningslöst misshandlad av andras ögon. Nedsvärtad av smutsiga fingrar. Brutalt nedvikta hörn av läsare som tröttnat. Tidlöst eller inte - jag upplever bara det som redan upplevts.
Men vem är jag att tänka så? Verket, om någons, är ju författarens. Det är hans tankar, hans ord och hans identitet. Självklart är det så. Jag är bara en simpel beskådare som inte ens lyckas sätta ord på det som med rätta är mitt - mina egna tankar. Jag är mentalt och emotionellt handikappad. Men tursamt nog hade jag i vart fall vett att inse hur ful och obefogad min plötsliga tanke var, och innan mamma hann nämna att August Strindbergs samlade verk står i bokhyllan hemma till mitt förfogande, hade jag glömt den helt.
Liv, jag förstår dig inte.
7 comments:
*host* PRETTO *host*
Jag har också läst den, men det var inte till mig.
Man har ju några såna, några "indie"-böcker, såna som man tror sig äga. Får någon annan för sig att de äger denna bok så gör de det på ett ytligare plan, de förstår inte. Mina indieböcker: Tjuven, Förvandlingen och diverse dikter av Karin Boye Som med musik, konst, litteratur, människor, politiska åsikter, och djur man trodde man kunde kommunicera med när man var liten.
Är det inte skönt att kunna placera citatet efter första meningen? SWEHL <3
To what extent kan du identifiera dig med Glas? Problem med kärlekslivet kanske ^^
Oerhört skönt. Jag känner mig så lyckligt IB-lottad.
Det har väl snarare att göra med själva tänkandet. Att vara inlåst i sig själv och stilla beskåda det som sker utanför en själv igenom en liten, liten obefintlig glugg.
Tänk hur vacker världen skulle vara om folk kunde separera sig själva från kulturen och låta kulturen vara vacker ensam.
I see your point, men om nu folk skulle separera sig själva från kulturen så skulle ju kulturen skrivas utan att uppfylla något syfte annat än sitt eget (vilket gör att ingen människa kan få möjligheten att uppskatta den). However, lite mer varsamhet och respekt gentemot denna genre skulle onekligen komma väl till pass.
Post a Comment