Turning nineteen?

Turn around.

En sådan märklig dag. Vi var några i klassen som impulsbeslutade oss för att förkasta balen med all dess traditionella prakt och istället åka till Gdansk.
-Ska du på balen?
-När är den? I slutet på maj? Nej, tyvärr. Då är jag i Gdansk.
However, destinationen är ändrad. Nästa station: Paris, Paris.
Länge leve kära återseenden. J'arrive.

Väl hemma var nästa gastkramande incident i farten - jag överraskades av Ida och Josse med tårta och mitt hår börjarde brinna. Jag skulle ju bara blåsa ut ljusen. Vi låg och vred oss av skratt när den första chocken lagt sig. (Och no worries, jag är bara svedd en aning på ena sidan. Det syns knappt.)

Agnes tog mig med på förhandsvisning av ett PUBERTETSDRAMA ikväll. När eftertexten rullade kände jag mig alldeles tom och illa till mods. Perfektionen är inte komplett. Klockan går och går, men kommer inte till dörren. Något saknas. Allting saknas. Inget saknas. Vad är det som saknas? Tankarna maler och maler inom mig. Skapas, bearbetas, förkastas och glöms. Klockan är trasig. Missanpassad. Dysfuntionell. Tanken försöker, men can't find the answer to the riddle of existence (gå förresten och se vår uppsättning av 'A Dream Play' nästa vecka). Så plötsligt, när vi med snabba steg gick mot Wayne's Coffee för att dricka kaffe och hålla värmen, då förstod jag. På riktigt.