One of us misread

Så var julafton med traditionsenligt matfrosseri, gemytliga givanden och tacksamma taganden till ända. Jag hoppades i smyg på att den där lyriska känslan och det otåliga nedräkningsbehovet skulle infinna sig i år, men båda uteblev. Ingen av dem har förresten varit särskilt påtaglig på ett par år, men jag försökte verkligen den här gången. You see, förr om åren brukade jag och lillebror alltid sova skavfötters kvällen innan julafton och lyssna på kassettband (ever heard of 'Herr och Fru Bytarbortsson'?). På morgonen rusade vi alltid übertidigt till granen och slet upp en varsin julklapp. Hur som haver så gjorde vi slag i saken och återupplivade denna tradition igårnatt. Det var ett tappert försök, men räckte inte för att ta mig tillbaka några år i sinnet också. But then again, who am I kidding? Julafton 2006 var dock väldigt sympatisk. Jag blev mycket glad över det mesta jag fick, maten var god, jag vann på Familje Geni och vi badade vildmarksbad ackompanjerade av både musik, cider och vin.

Apropå nyår: Jag kanske är Modesty Blaise ändå.

Have you ever wondered?

Beakta att detta inte görs på mitt eget initiativ. Här till höger finns länk till Idy, och hon tar på sig allt ansvar.

Är du kär? Både ja och nej. 'Ja' för att jag inte vet bättre och 'nej' eftersom det inte är i någon särskild. Skjut mig om jag verkar för underlig.
Har du någonsin kysst jultomten? Jag kysser inte på mun. Inte ens tomten.
Vem är du kär i? Skjut mig då.
När skrattar du mest? Det måste obestridligen vara när jag och Malin ligger på en bänk med ryggarna mot varandra och låser fast våra huvuden i varandra så att vi inte kommer loss. Då skrattar jag.
Vad ångrar du mest i ditt liv? Just i denna stund ångrar jag bittert att jag valde Social and Cultural Anthropology framför historia (visserligen bara måttligt, men allting är relativt).
Har du någonsin dansat framför spegeln? Jag är inte den som förnekar.
Vem är din idol? Svår fråga, men den som först insåg att man göra kaffe av kaffebönor är en stark kandidat.
Vem/vad avskyr du mest just nu? Min prestationsångest. Tillbaka ner i lådan!
Har du någon fiende? Jag skrattar faran rakt i ansiktet.
Om ja, vem/vilka? Håll dina vänner nära, men fienden ännu närmare (det är för övrigt underhållande, om än pointless, att svara omotiverat på sådana här frågor).
Har du någonsin supit dig så full att du spytt? Njae. En gång gjorde jag ett tappert försök iallafall.
Har du någonsin badat naken? Är påven katolik? (ja).
Den bästa fest du någonsin varit på? Midsommar! (BAM BAM BAM) Lenninge! (BAM BAM BAM) Bara för att man kunde köpa sockervadd som var estetiskt tilltalande.
Den sämsta fest du någonsin varit på? Jag har klarat mig ganska bra. Men det var någon fest där jag hade ont och blåmärken överallt dagen efter (?). Men jag hade nog jättekul.
Vem äcklar dig mest? Alas for mankind.
Vem är den snyggaste just nu? Being with you is like killing Bob Dylan, if I had to do it I would die.
Ska du gifta dig? Big time!
Skaffa barn? Without doubt.
Vem ska du gifta dig med? Dig. Om man får välja.
Vad drömmer du om? Så sent som för två timmar sedan drömde jag om Sibel, skapare av en dålig tecknad serie och enorma ekorrar med huggtänder. Jag undrar så smått vad det kan betyda.
Vilka borde svara på dom här frågorna? Alla som vill ha en dålig ursäkt för att inte börja plugga.

From the day before, of course

Dreadful day. Tre minuter över åtta ramlade jag in på engelskalektionen och insåg att jag fortfarande var full. Denna tragikomiska insikt fick sedan stå som representativ symbol för resten av dagen. Jag råkade låsa in min jacka i aulan, jag insåg då jag stod i kassakö för att inhandla tröstgodis samt apelsinjuice på ICA att det i utrymmet bredvid körkortet var tomt. TOMT? Ja, tomt. VISA-kortet var bortglömt på bordet hemma. Satanstankar och arga kliv mot skolan och TOK-essay, då det blåste så oerhört att mobilen slank ur min hand och föll handlöst mot den blöta marken. Pang, och batteriet ramlar. Väl på skolan ämnade jag lägga upp bilder från gårdagens spektakel i bilddagboken, men kameran var glömd hemma.

Jag sitter alltså här denna tragikomiska dag och har glömt allt. Jag har heller inte tagit mig för att börja skriva på TOK-essay. Ett sånt hundliv.

I say: Price the Lord. Han är värd minst femton kronor.

Burning Hearts

Där är hon. Modesty. Mina intentioner med dagens inlägg är att uppnå en mer abstrakt nivå. Temporärt, of course. Jag är annars en förespråkare av den konkreta livsstilen. Jag litar blint på att man har allting (allting är relativt) under kontroll, och undslipper att förirra sig i djupa känslodalar och annat dravel. Men, then again, who am I kidding?

Jag är mentalt mörbultad utan en egentlig anledning.
Jag är färdig med matteportfolion.
Jag är inte Modesty Blaise.

The Blues Are Still Blue

Jag skulle ge vad som helst för att få sitta i hans tvättstuga.

Written Task II är inlämnad. Jag kan sova gott inatt.

Being with you is like killing Bob Dylan

If I had to do it I would die.

Jag är visserligen redan död (i vart fall är det en eventualitet). Klan 'Orup' var så pass nedriga att de anordnade en mordbrand och blockerade den enda utgången. Vi brann inne. Men jag tvivlar på att detta är en godkänd gärning, och det ska sannerligen undersökas. Det vore mycket sorgligt om stadens skräck (min medbrottsling Sibel och jag) skulle besegras redan på omgångens första dag.

Deathgame är inte bra för hälsan.

Det är för övrigt inte stress heller. Jag vaknade med kroppen full av migränanfall, vilket resulterade i en utebliven arbetsdag på allas vårt Tönnebro Värdshus. Ganska skönt, egentligen.

This is a reconstruction. All of it is a reconstruction. It's a reconstruction now, in my head, as I lie flat on my single bed rehearsing what I should or shouldn't have said, what I should or shouldn't have done, how I should have played it. Fragment är aldrig bra till något, men likförbannat är de flitigt använda (skål för det). Tid för reflektion. Tid för rekonstruktion. Nostalgi är en fin sak. Advent är en fin sak. Flitig upprepning och dagen till ära har jag julpyntat så smått. Jag hittade mina vintergardiner ganska nyligen. De har varit borta mycket länge, och jag har sannerligen letat. Det var mycket upplyftande då jag fann dem, och nu hänger de där de ska hänga. Det är en trygghet i sig.

Jag talar i gåtor. Det var någon annan som brukade göra det också, men jag minns inte vem det var. Klockan är 23.03 och jag blev plötsligt oerhört sugen på en kopp te.

What I need is perspective. The illusion of depth, created by a frame, the arrangement of shapes on a flat surface. Perspective is necessary. Otherwise there are only two dimensions. Otherwise you live with your face squashed against a wall. Otherwise you live in the moment. Which is not where I want to be. Godnatt.