Denna vecka har varit en enda stor emotionell kontrast. Frekvent humörväxlande har infunnit sig var och varannan minut, och det är sannerligen påfrestande. Vissa stunder har varit plågsamma av all vemodig misär, stress och ångest, och det tär på mig. Igår var jag till och med apatisk. Men bättre upp, för hey hey hey så växlade allt och jag blev glad. Det är sådär. Ojämnheter i känslorytmen är väl relativt oundvikligt. Det finns en dvärg i oss alla.
Men hey hey hey, no worries. På fredag beger vi oss till den stora staden, jag och min ryska spion. Vi ska inandas den franska atmosfären på Je danse donc je suis kvällen till ära, och det känns overwhelmingly well.
Vilket fantasilöst inlägg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment