Det där med moral är alltid lite tvetydigt. Jag skulle vilja presentera ett dilemma: Du vill ha en cykel. Hela sommaren har du letat och letat, haft förhoppningar och blivit besviken. Du vill verkligen ha en cykel, hela ditt jag skriker efter en. Så plötsligt en dag får du syn på en. En röd, fin cykel ligger omkullvält på sidan av vägen. Du tänker, att det säkert är någon som plockar svamp, och i all hast har lagt den där. Nästa dag när du går förbi så ligger cykeln kvar; omkullvält, bortglömd och fin. Samma sak dagen efter det. En tanke tar form. En fantasi och en dröm. Du vill ju ha en cykel. En röd, fin cykel. Tänk om du kunde gå dit, resa upp den, borsta bort några löv, leda ut den på vägen, ta fart och susa nerför backen. Som en ensam och lycklig cykelägare. Men det kan ju vara någon som har stulit den, och den berättigade ägaren kanske är ute och letar efter sin cykel. Tänk om det hade varit du. Men du vill ju ha den där cykeln. Vad gör du?
A: Du tar cykeln, eftersom du skulle bli så lycklig. Du skulle bli en cykelägare. Dessutom hade någon annan bara tagit den tillslut iallafall.
B: Du lämnar in cykeln till polisen, i hopp om att ingen ska sakna den och den blir din om ett halvår eller så.
C: Du bara suktar på håll, eftersom ägaren säkert vill ha den, och antagligen kommer hitta den om några dagar.
1 comment:
Antingen tar man den eller gå till polisen. Men det ska snart bli vinter så det är nog bäst med polisen. Men självklart inte för att cykelägaren kanske kommer och hämtar den där utan av samvetesskäl.
Post a Comment