Reciprocity - att ge och ta

Idag har jag tänkt tillbaka på sommaren. På Arvika, vänner, fina stunder och på känslan. Den där känslan som är en total kontrast till det jag känner nu. Nu ställs det krav, deadlines närmar sig, löften bryts, kylan kommer och jag känner att mitt inre är lika svartvitt som bilden här ovanför. Svartvit kan vara samma sak som färglös. Ibland känns det motigt att känna så, men egentligen är det rätt skönt. Jag mår bra egentligen. Väldigt bra. Jag är glad. Det är bra. Min kusin Tobias fyller fjorton år idag. Jag borde kanske ha köpt något fint som han sedan prydligt kan ställa upp i bokhyllan och glömma bort, men det har jag inte gjort. Det har jag lite dåligt samvete för. Jag ska nog bränna en skiva med fin musik åt honom. Både för att dämpa ångesten och för att det betyder något. Jag vill göra något som betyder något. Jag ska anstränga mig. Varsamt välja låtar, bestämma deras följd, göra ett vackert omslag och understryka att jag faktiskt har ansträngt mig. Även om han bara lägger skivan på skrivbordet och några dagar senare av misstag råkar knuffa ner den på golvet, så är det okej. Det är tanken som är fin. Givandet och mottagandet. Den traditionella ritualen som inte är ett måste, men som alla gör eftersom det symboliserar omtanke och bara skriker att "JAG GILLAR DIG EFTERSOM DU ÄR MIN KUSIN OCH JAG BLIR GLAD NÄR DU ÄR GLAD, OCH JAG VET ATT JAG KOMMER FÅ NÅGOT AV DIG NÄR JAG FYLLER ÅR EFTERSOM MAN GÖR SÅ."

Jag gillar det där med traditioner.

Naturligtvis är detta skolrelaterat. Jag har inte helt plötsligt kommit till insikt vad gäller människans önskan att ge och ta, utan allting har att göra med antropologi. Vi är mer komplicerade än vi tror. Att man lämnar skorna i hallen när man kommer hem, tackar för maten när man blivit bjuden, har svårt att ta emot pengar som ges av ren generositet och ger varandra födelsedagspresenter utan att bokstavligen kräva att få någonting tillbaka, är komplicerade ritualer. Man vill vara artig. Man vill göra gott intryck, ställa sig in. När jag ger någonting till min käre kusin så kräver jag ingenting av honom, men naturligtvis kommer jag att få det. Det är en självklarhet. Och om jag hade köpt honom något väldigt dyrt hade jag säkerligen fått något dyrare tillbaka.

Jag gillar det där med traditioner.